Om
kunskapsbildning som praktik och teori på andra konstsamtalet i
Järnsta
Konstnären
Nina Bondeson, professor i textil konst vid HDK i Göteborg, var föredragshållare
vid det andra konstsamtalet på onsdagskväll vid Järnsta
Café. Samtalsledare var konstintendenten Rebecka Wigh från
Länsmuseet Murberget. Ämnet för kvällen var "konstnärlig
kunskapsbildning och forskning", ett område som fått
stor betydelse på senare tid vid konsthögskolorna i landet.
Nina Bondeson har som konstnär mest arbetat med grafik, men filosofi
har också alltid intresserat henne, kanske mest direkt kopplat till
den praktiska erfarenheten. I den andan har hon också, tillsammans
med konstnären Marie Holmgren, skrivit boken "Tiden som är
för handen", en bok som tar upp praktisk konsttillämpning
och som många i den akademiska världen sett som en pamflett
och motskrift till samtida rådande värderingar.
Det som nu
gäller inom den konstnärliga kunskapsbildningen är mycket
förknippat med begreppet Conseptual Art eller idé-konst som
första gången myntades i USA 1963. Men den teoretiska akademiseringen
av konstutbildningen började mycket långt tidigare i USA, redan
vid förra sekelskiftet. För att få legitimitet i praktisk
konst måste det kopplas till teoretiska studier. Språket blir
det viktigaste konstmaterialet, meningsskapandet i en konceptuell konstsyn
utgörs av det verbala. 1995 startade Malmö Konsthögskola,
med ideologisk och teoretisk fokusering på textbaserad utbildning.
"Konstverket talar för sig själv" gällde inte
längre.
Rebecka Wigh
och Nina Bondeson.
Me enligt
Nina Bondeson behövs inte teoretiska överbyggnader vid själva
skapelseprocessen av ett konstverk, de fyller en funktion först i
ett senare skede vid diskussioner om det färdiga verket. Hon jämförde
det historiska perspektivet med det nutida, postmoderna, genom att ställa
kyrkomålaren Alberto Pictor från 1500-talet mot utställningen
"Implosion" från 1987, där det historiska för
henne ger ofrånkomlig övervikt i betydelse. Gentemot det teoretiska
referenssystemet har hon erfarenheten och kunskapens referenssystem, som
hon själv byggt upp i eget arbete. Nina Bondeson ställer frågan:
"Kan jag själv begripa vad jag jobbar med?" Ett viktigt
ord som belyser hennes ställningstagande och som hon tagit till sitt
hjärta är ordet "Heterodox", en som intar en motsatt
position till gällande regelsystem . Att framhäva att det existerar
en annan hållning än den auktoritära, ortodoxa inom universitetsvärlden.
Men den subjektiva erfarenheten med sina mångfacetterade riktningar
åt olika håll kan inte så lätt accepteras och förstås
av det akademiska etablissemanget, som hela tiden söker konsensus
och likriktning.
Nina Bondeson
menar rakt ut att en insiktsfull konsthantering har saknats helt i den
svenska konsthögskoleutbildningen de senaste 30 åren. Att det
praktiska konstutövandet har sina egna teorier på ett annat
sätt än den akademiska teoribildningen har i stort sett helt
negligerats. Men hon menar också att det ändå råder
en så pass öppen situation nu, vilken skulle kunna göra
det möjligt att låta den praktiska erfarenheten möta den
teoretiska i vetenskaplig forskning.
Samtalsledaren
Rebecka Wigh (som bland annat gått curatorutbildningen på
Konstfack) fick ikväll inta en liten roll som den akademiska teoribildningens
försvarare. Självreflektionen, att kunna skriva om sin konst,
är definitivt viktig för en samtida konstnär. Och hon håller
inte riktigt med om att de praktiska teorierna inte kommer upp inom utbildningen.
Dessutom är det just nu en faktisk återgång till praktiken,
mest genom det nyvaknande intresset för måleri. Dock tycker
hon det skett något av en backlash de senaste åren inom samtidskonsten,
den är inte lika experimentell och sökande som tidigare.
En del andra
intressanta inlägg gjordes också under kvällen. Lars Ahlström,
konstnär och ordförande i ÖKKV, tog upp slumpen som viktigt
moment när konstnären själv arbetar med sitt verk, i motsats
till det alltmer vanliga sättet för nyutbildade konstnärer
att anlita hantverkare. Detta som en replik till att teoribildningen har
blivit något av en ersättning till det traditionella utlärande
av hantverket inom högskolorna. Konstnären och videoanimatören
Maria Lagerborg har lagt märke till att just animation inte setts
som särskilt viktig inom den akademiska sfären. Hon undrar om
det beror på den renodlade hantverkstekniken, och att det inte finns
någon specifik teoribildning kring den. Några röster
hördes också kring de förberedande konstskolornas problematik.
Torgny Åström, tidigare lärare i konstvetenskap på
Mittuniversitetet, tycker att dessa skolor inte hänger med i utvecklingen.
Man är alltför mycket fäst vid den traditionella konstsynen
och borde ta till sig mera av de samtida konstteorierna. Han fick visst
medhåll från Nina Bondeson, som ansåg att man mera borde
bygga utbildningen utifrån kraven från konsthögskolorna.
Autodidakt?
Tyvärr, utsikterna för en konstnär utan högskoleutbildning
att få tillträde till parnassen är små för
att inte säga obefintliga, enligt Nina Bondeson. Annars kan man tycka
att en diskussion om detta skulle vara nog så intressant, speciellt
med tanke på Nina Bondesons förfäktande av det egna praktiska
konsttillämpandet, det egna lärandet med andra ord. Historien
har också visat att många konstnärer har slagit igenom
utan att ha haft etablerad konstundervisning. Men vägen har i gengäld
varit mycket längre i de flesta fall. Kanske kommer den frågan
mer lämpligt upp i det avslutande konstsamtalet onsdag den 20 augusti,
då konstnärens kompetens ska granskas. Där medverkar bland
andra Dan Jönsson, konstkritiker vid DN.
Text och
foto: Jan K Persson.
2008-08-07
Not:
Heterodoxi inkluderar "varje åsikt eller tes som skiljer
sig från en allmän eller ortodox hållning". Som
adjektiv, heterodox används för att beskriva ett subjekt som
"karaktäriseras genom sitt avståndstagande från
accepterade trosläror eller normer". Heterodoxi är synonym
med ickeortodoxi eller "irrlära", medan adjektivet heterodox
är synonym med avfälling, dissident.(Wikipedia)
|